Författare: johan |
Uppdaterad senast:

spelaren

I ”Spelaren” har en av litteraturhistoriens största, Fjodor Dostojevskij, skildrat spelmissbruket från spelarens perspektiv. Även om det är en fiktiv berättelse är det lätt att förstå att mycket bygger på egna erfarenheter och att det egentligen handlar om hans egen relation till spel.

Romanen handlar om Alexej Ivanovitj som reser till kurorten Roulettenburg för att jobba som privatlärare. En kvinna som Alexej snart blir kär i övertalar honom att gå till stadens casino och det är något han inte skulle ha gjort. Väl där tar det inte lång tid förrän han är helt uppslukad av spelandet. Även om Dostojevskij levde för över 150 år sedan kan säkert många känna igen sig i hans beskrivning.

”Med vilken åtrå tittar jag inte på spelbordet där lousd´orer, friedrichsd´orer och thaler ligger slängda, på de små guldrullarna när de strös ut av croupiern av högar som brinner som eld, eller på de halvmeterhöga silverrullarna som ligger bredvid hjulet. Redan när jag börjar närma mig spelsalen och det är två rum kvar dit, bara jag hör klirret av pengar som hälls upp, får jag nästan krampryckningar.

Spelaren är en klassiker i litteraturhistorien och den återkommer i tryck med jämna mellanrum. Det gör att du kan köpa den i bokhandeln både online, till exempel här på CDON och i verkliga världen. Det är svårt att sätta ett betyg på boken eftersom den är mycket speciell. För den som uppskattar stor litteratur är boken emellertid mycket läsvärd.

Samma problem då som idag

Spelmissbrukets baksida målas upp och det är inte oväntat att Alexej både förlorar pengar och sin älskade. Skulderna ökar, indrivarna är efter honom och han hamnar till och med i fängelse. Men han tar sig ändå inte ur sitt beroende.  Flera gånger i boken får han chansen att välja rätt bana men speldjävulen styr hans liv för mycket för att han ska kunna ta rätt beslut. Bland annat får han höra var hans älskade är någonstans och han bestämmer sig för att köpa en tågbiljett så han kan åka till henne. Men, någon resa blir det inte. De som levt med en missbrukare kommer mycket väl känna igen de ord som boken slutar med ”I morgon, i morgon blir det slut på alltsammans”.

Boken är intressant och då främst eftersom den skrivits av en person som själv var spelmissbrukare. Men, även den historiska aspekten gör boken läsvärd. Den gavs ut för 150 år sedan, det vill säga långt innan internet hade börjat växa fram och spelmissbrukare kunde få plats på behandlingshem. Även om boken utspelar sig i ett helt annat samhälle, än vad vi lever i idag, är den känsla som Dostojevskij målar upp exakt densamma som idag. Detta oavsett om det gäller det begär som finns hos missbrukaren eller om det gäller  desperationen hos anhöriga när de ser att de inte klarar av att hjälpa.

Även bakgrunden till Spelaren är intressant och visar än mer på missbrukets baksida. Boken skrevs på 26 dagar för att inte Dostojevskij skulle gå i personlig konkurs. Detta hade inneburit att hans förläggare hade fått rätten att publicera hans verk i nio år utan att han skulle fått någon ersättning för detta. Det kan tyckas som att Dostojevskij hade skrivit ett idiotiskt kontrakt men även i detta syns bokens röda tråd.

Rekommenderas för…

Det finns moderna böcker där missbrukare skriver om sina upplevelser. Dessa kan rekommenderas för dem som endast är ute efter att få inblick i dagens missbruksproblem. För de som vill ha en historisk touch och dessutom läsa ett verk av en av världens mest kända författare kan denna bok rekommenderas.  Det är inte en lättsam och enkel bok men vem har sagt att missbruk är lätt och enkelt?