Uppdaterad senast:

Året är 1999. Sitter på kriminalvårdsanstalten Mariefred, dömd till 2,5 års fängelse för dubbelrån. I 12 års tid har spelet mer eller mindre påverkat min tillvaro”.

Så här börjar Med Friheten som insats som är en självbiografi av Mikael Rask där han fokuserar på sitt liv som spelmissbrukare. Meningarna sammanfattar hela boken väldigt väl eftersom den tar sitt avstamp när Mikael är 14 år och börjar spela på det då nya spelet Oddset och avslutas med att han sitter på anstalten och skriver denna bok.

I slutet av boken går det att läsa de punkter som är typiska spelmissbrukare och utifrån dessa skulle bokens titel lika gärna kunnat varit ”En praktisk handbok för att bli spelmissbrukare”. Mikael Rasks bok fick ganska stor uppmärksamhet vid publiceringen, men sedan har den tyvärr fallit i glömska. Det är synd, eftersom den ger den osminkade sanningen om vad som sker när man tappar kontrollen.

Vårt betyg på Med friheten som insats blir 4/5. Läs mer om boken nedan.

Det började tidigt

Redan som ung utmanade Mikael sina kompisar på alla möjliga och omöjliga tävlingar och självklart var det redan då pengar med i bilden. Vid 14 års ålder började han spela på Oddset och när han ser tillbaka på sitt liv menar han att det redan var vid 15 års ålder som han inte längre kunde hantera sin situation. Summorna ökade drastiskt för att hela tiden ge honom den kick han sökte efter. Men det såg han ju självklart inte då…

Vid 17-års ålder begår Mikael sitt första brott för att klara av spelandet. Det var inte så grovt som det senare skulle bli, men det var ändå spelrelaterat. Det är lätt att tycka att han redan då borde sett vad han var fast i men ju längre läsaren kommer i boken desto tydligare blir likheten med annat beroende. Även om andra ser det, påpekar eller vill hjälpa så ska det gå mycket långt innan den beroende personen erkänner sitt problem.

Spiralen går fort och nedåt

Allt mer dras han in i spelandet och förlorar snart flera arbeten och vänner på grund av avsaknad av fokusering på det han egentligen borde göra. Tankarna fastnade helt i spelandet och var det någon som störde honom i detta var irritationen och aggressionen snabbt till hands.

Mikael sitter snart i en karusell som åker så snabbt att han inte ser vad som händer, vågar hoppa av eller kan hålla fokus längre i livet. Detta samtidigt som anhöriga och nära vänner står som publik och ser var detta börjar ta vägen.

Logiken hos Mikael är svår att förstå men visar också på hur missbrukaren resonerar. Han lånade pengar till spel från vänner och bekanta.  Spel som han enligt sig själv behövde göra för att få in vinster som skulle täcka tidigare förluster. Spelandet som han tagit honom till ruinens brant är enligt honom även lösningen på hur han ska ta sig ifrån sin situation.

När så en storvinst kommer och han har möjlighet att göra sig av med stora delar av skulderna är det stor fest. Pengarna läggs på alkohol, taxiresor och bjuddrinkar. En del används till återbetalningar men resten går till spel. Nu har ju turen vänt så det gäller ju att passa på att spela vidare… Det är moment 22 i dessa absolut dåligaste form.

Spelmissbruk är inte så stort problem…

Till sist tar han äntligen steget in på socialtjänsten för att ta emot den hjälp han kan få. Men det ska snart visa sig att det inte är mycket. Hade han haft alkohol- eller drogproblem hade kommunen varit tvungen att hjälpa honom med rehabilitering enligt lag. Men då (1999) som nu (2012) finns inte någon sådan lag. Socialsekreteraran förstod visserligen hans problem men allt stannade hos socialnämnden. Kostnaden var för stor…

Det är extremt sällan som människor som har beroende själva söker upp socialtjänsten och det är därför lätt att hålla med Mikael när han skriver i slutet av boken att ”…allt det som skett, med 100% säkerhet inte hade hänt om socialnämnden bara hade sagt ja till min ansökan om behandling. Nu fick istället onödigt många människor lida”.

Det kan lätt ses som en bortförklaring men det är det inte. Mikael hade gjort allt vad han kunde med både ansökan och överklagan men då han inte fick hjälpen såg han inte någon annan väg än att fortsätta den väg som redan var utstakad.

Så till slut sitter han där. I en häktescell i Gävle och funderar över sin situation. Det enda han har är 20.000kr (vinstpengar), lite kläder och en tidningar. Men inte ens i en häktescell kan han klara sig från spelandet. Kioskvagnen som varje dag kommer och erbjuder tidningar och godis tar även emot spel och redan på första speldagen har Mikaels pengar halverats.

Det är ändå märkligt. Svensk kriminalvård gör allt för att inte alkohol och droger ska finnas på avdelningarna. Men samtidigt erbjuds spel öppet. Ännu ett tecken på att samhället ännu inte accepterat att spelberoendet är lika farligt som alkohol- och drogproblemen.

En personlig berättelse

Boken är skriven av personen det handlar om d.v.s. Mikael Rask. Han är inte författare utan vill endast dela med sig av sin berättelse från sitt liv. Detta gör att han ibland hoppar mellan olika händelser och använder talspråk istället för skriftspråk samt att texten inte alltid flyter på. Men det blir ändå till hans fördel då det blir mycket personligt och verkligare än om en van författare hade hjälpt honom med texten. Det är avskalat, enkelt och rakt. Boken är nu så personlig som den kan bli och på så vis speglar han verkligen hur den sanna verkligheten var.

Med friheten som insats rekommenderas till många olika läsargrupper. De som själva är missbrukare kan känna igen sig, anhöriga kan lära sig se missbrukstecken och övriga kan läsa denna bok som en mycket personlig avskalad biografi som inte lämnar någon oberörd.