Uppdaterad senast:

Forskning och behandling av spelmissbruk, som sjukdom, är något relativt nytt i Sverige. I USA började spelmissbruk klassas som en sjukdom redan på 70-talet men i Sverige var det fortfarande ingen läkare i mitten av 80-talet som kunde sätta diagnosen spelmissbruk. Idag klassas missbruket som en sjukdom vilket också har gjort att forskare börjat söka biologiska bakomliggande faktorer. Syftet är att medicinskt kunna motarbeta missbruket och till slut få personen helt frisk.

Störning i dopamin

I den forskning som finns ses många likheter mellan drog- och spelmissbrukare. Bland annat visar en studie att både drog- och spelmissbrukare har en lägre aktivitet i hjärnans belöningssystem under vanliga förhållanden dvs. när de inte missbrukar. De har en så kallad störning i de dopaminerga nervbanorna. Under missbruket ökar aktivetet till en ”normal” eller en ännu högre nivå.

Forskning visar att missbrukare ofta är rastlösa och deprimerade vilket skulle tyda på att missbruket är en slags självmedicinering. Vid missbruk ökar aktiviteten i hjärnans belöningscentra vilket ger en lustkänsla hos missbrukaren. Detta skulle betyda att spelmissbrukare i första hand behöver hjälp med underliggande faktorer, dvs. störningen i dopaminaktiviteten. Så länge som störningen finns kvar söker missbrukaren ett sätt att få dessa lyckorus vilket gör att en spelmissbrukare utan tillgång till spel till stor risk fastnar i annat missbruk. Att ta bort tillgången är i detta fall inte lösningen på missbruksproblemet.

Psykisk sjukdom

I en av de största studierna kring spelmissbrukare i USA visade det sig att psykiatriska diagnoser är överrepresenterade hos dem. Hos dessa missbrukare var det 73,2% vanligare med alkoholmissbruk än i samhället i övrigt. Dessutom var det 38,1% vanligare med drogmissbruk. I tillägg var spelmissbrukarna överrepresenterade vad gäller ångest.

Fysisk sjukdom i frontalloben

Förutom dopaminproblem har det även hittats orsaker till spelmissbruk hos dem som skadat frontalloben. Skador på prefrontal cortex kan leda till personlighetförändringar och att sannolikhet värderas felaktigt. Detta har testats genom att försökspersoner fick ta kort från två olika korthögar. Den ena ger höga vinster men mycket sällan medan den andra ger mindre vinster och oftare. Ganska snart inser de flesta att de mindre vinsterna är lönsammare i längden vilket gör att de fortsätter ta kort från den högen. Men personer med skada på prefontal cortex tar konsekvent från högvinsthögen. De kan nämligen inte dra slutsatsen av tidigare upplevelser i tillräckligt stor utsträckning.

En annan del av hjärnan heter amygdala och förknippas med emotionell bearbetning. De människor som har en skada på denna del av hjärnan kan få samma förminskade förmåga att behandla tidigare händelser som dem med en skada på prefontal cortex.

Arv

Statistiskt är det många spelmissbrukare som har någon psykisk störning och eftersom arvet har generellt stor betydelse för utveckling av denna sorts sjukdom går det att hävda att spelmissbruk kan gå i arv. Det vore dock mer rätt att säga att förutsättningarna för spelmissbruk går i arv. Psykiska sjukdomar kan gå i arv och påverka personen att bli missbrukare, men det betyder inte att det ena måste ge det andra.

Medicinering

Det har även gjorts studier där spelmissbrukare har fått medicinera mot sitt missbruk. De får då mediciner som bland annat kan öka aktiviteten av dopamin vilket skulle motverka personens onormalt låga aktivitet. Flera olika preparat har testats. Vilket preparat som använts har varierat beroende på om spelaren haft någon psykisk sjukdom eller ej.

De flesta studier visar på gott resultat. Det bästa resultatet visade behandling med litium på de spelare som hade bipolär sjukdom. Av dessa uppvisade 91,7% förbättring i sitt spelande. Det ska då tilläggas att litium är en mycket vanlig medicin för bipolära för att stabilisera deras välbefinnande. Att personerna spelade mindre kan då snarare bero på att de mådde psykiskt bättre. Även detta skulle då peka på att det viktigaste är att behandla underliggande faktorer snarare än själva spelmissbruket.

Sammantaget

Sammantaget går det att påvisa biologiska faktorer som ökar risken för spelmissbruk hos en person. En skada på frontalloben kan påverka logiskt tänkande och en förminskad aktivitet i dopamin skapar ett behov för självmedicinering hos personerna. Dessa personer skulle lika gärna kunna blivit alkohol- eller drogberoende eftersom målet är att öka aktiveten i hjärnans belöningscentrum. Det finns även forskning som visar att psykisk sjukdom ofta är sammankopplad med missbruk.

Ofta har spelmissbrukare en kombination av dessa ovan nämnda faktorer vilket gör missbruket mer komplext att behandla. Men flera forskningsresultat pekar på att det viktigaste är att behandla de underliggande orsakerna till spelmissbruket för att missbruket ska sluta. Detta kan vara psykiska sjukdomar, annat missbruk eller ångestsyndrom.

Hjälp mot spelmissbruk i Sverige

Synen på spelmissbruk har förändrats genom åren och beroende på vad man ser som orsak blir behandlingen olika. Idag är spelmissbruk klassat som en sjukdom vilket var en tanke som fick genomslag i USA på 70-talet. 1980 klassades spelmissbruk som en impulsstörning liknande pyromani eller kleptomani.

Thomas Nilsson – den första hjälpen

Forskning och hjälp till spelmissbrukare är något relativt nytt i Sverige. Den första person som började erbjuda hjälp var psykologen Thomas Nilsson. Han hade jobbat många år med alkohol- och narkotikaberoende personer när en man, 1987, sökte upp honom och berättade att han hade problem med stora skulder. Socialen trodde att orsaken var att han drack eller använde narkotika och det var inte någon som trodde honom när han nekade till detta. Att han skulle ha spelat bort pengarna tyckte många lät otroligt och ologiskt. Thomas bestämde sig för att skicka hem sin klient med orden ”kom tillbaka när du är redo att berätta hur det egentligen ligger till”.

”Speldoktorn”

De två fick ett oväntat möte som skulle få Thomas på helt andra tankar. Han hade varit på en tjänsteresa till Finland och när han åkte hem såg han mannen vid en av spelautomaterna. Under hela dygnet verkade mannan ha suttit vid någon automat eller vid roulettbordet. Thomas började inse att mannen talat sanning och bad om att få träffa honom några ytterligare gånger.

Thomas började att försöka hjälpa mannen och det dröjde sedan inte länge förrän han fick smeknamnet ”speldoktorn” och mängde av personer sökte upp honom för att få hjälp åt sig själva eller anhöriga.

Föreningar och forskning

Den första svenska föreningen för spelberoende startades på Östermalm 1989 men den hade svårt att få fram sitt budskap att hjälp behövdes för dessa människor. Att spelmissbruk fortfarande inte sågs som något enskilt problem i samhället bevisades även genom att det dröjde ända till i mitten av 90-talet innan riksdagen avsatte pengar till forskning om spelberoende.

Idag har fortfarande spelberoende svårare att få hjälp än missbrukare av exempelvis alkohol eller narkotika. Det är i första hand kommunerna som har ansvar för att hjälpa dem som har problem vilket oftast sker i samtal. Att skicka de som är missbrukare till behandlingshem såsom Kolmårdens behandlingshem är mycket dyrt för kommunerna vilket gör att detta sällan erbjuds.

År 2012 lade regeringen fram ett förslag om att spelmissbruk ska jämställas med alkohol- och narkotikamissbruk även i socialtjänstlagen. Om denna förändring går igenom blir kommunerna tvugna att hjälpa spelmissbrukare i samma utsträckning som de hjälper alkoholister vilket skulle vara ett stort framsteg för spelmissbrukarna.

Spelberoendes riksförbund

Idag finns ett rikstäckande förbund för spelmissbrukare och dem som är spelberoende. Det är Spelberoendes riksförbund. Föreningen är till för att hjälpa både dem som själva har ett spelproblem och dem som har personer i sin närhet som spelar för mycket. Förbundet erbjuder rådgivning, bland annat genom den så kallade Stödlinjen, som erbjuds i samarbete med Forskningscentrum för psykosocial hälsa på uppdrag av myndigheten Statens folkhälsoinstitut.